en snabbis

jag är i moskva
och måste dra
för nu är det boardingtime
och alla ryssar är slime

zzz zzz zzzzzzz

Jag är så himla trött.

I morgon flyger flygplanet från nippon till russia till sweden. Ofta när det är dags att säga adjö och jag ska lämna ett ställe så blir jag så himla trött. Avsked blir jag trött av. Det är jobbigt att säga hejdå till platser och till folk. Ja ja ja även om det inte är "adjö" utan "på återseende" så är det jobbigt.
Om jag exempelvis har varit hemma hos mamma och hälsat på och så ska jag åka hem exempelvis på eftermiddagen, då brukar mamma och jag sova bort den sista dan för vi blir så trötta. Jag har ärvt min avskedströtthet från min mor.
Jag o r k a r i nte skrivame rnuför jag ärsåtröttzzzzzzz

Jag i nutid och framtid

Detta planerar jag att skriva om idag eller i framtiden:

1. mitt hemliga bloggnamn-byte
2. en barnvisa
3. mat i japan och hur jag förhåller mig till detta
4. saker som jag har lärt mig om japaner via etnologiska sociala fältexperiment
5. teater och scenkonst i japan.
6. när jag skriver om japan så menar jag Tokyo och varför jag gör det.
7. m.m.



Jag kommer inte skriva om detta i kronologisk ordning jag kommer börja med punkt 6.

PUNKT 6.

Under resans gång har jag ibland och kommer i framtiden fortsätta hänvisa till "japaner" i "japan". Detta är inte för att jag vill verka fördomsfull och bre på folks förutfattade meningar om asiater. Detta är heller inte för att jag gör grova generaliseringar och benämner alla asiater som japaner. Detta beror på att resan jag befinner mig på handlar om min resa till japan. I fortsättningen när jag skriver "japaner" eller "japan" så menar jag självklart "folk som bor i Tokyo"  eller "Tokyo", detta beror på att jag bara befunnit mig i Tokyo på min "japanresa".
OBS. Enligt vissa tillhör Yokohama Tokyo och enligt vissa skall Yokohama benämnas som en egen stad. Då jag vid ett flertal tillfällen befunnit mig i Yokohama kommer jag i fortsättningen hänvisa till Punkt 2 när jag diskuterar Yokohama och sk Yokohamaiter.


PUNKT 2.
Följande barnvisa utspelar sig i Sverige. Visan utgavs i en bok 1918. Viss handling är förlagd "långt borta" och det är alltså där jag befunnit mig under en längre tid och kommer befinna mig till och med i övermorgon.

Ett gammalt fult och elakt troll det var en gång
som kom till detta landet i en luftballong.
Han lade sig i Småland
med huvudet på Åland,
och fötterna de var i samma stund i Lund.

Och hos det gamla trollet fanns en trollmadam,
en näsa hade hon som hela Amsterdam.
Hon lagade till maten,
och lade upp på faten
en kaka utav sand
så stor som Svealand.

Och hos det gamla trollet fanns en gammal katt,
som var så stor så stor som hela Kattegatt.
Långt bort till Yokohama,
man hörde hur han jama
och svansen var så rund
som hela Öresund.

Och nu är denna visa slut för denna gång
och trollen redan gett sig av i sin ballong,
nu är de nog vid polen
ja, kanske mitt i solen
och kära vän,
de kommer aldrig mer igen.

dagens blogginlägg

IDAG

Jag har ätit lunch och fått avskedspresenter. En tygbit och en tygbit. Det var fint.
Sen åkte vi till ett område som heter omotesando där det är massa dyra affärer, där fanns ett litet galleri som hette...billken? billiken? eller nåt sånt. Där hade en av LillS idoler utställning, Motosan.
Sen åkte vi hem. Jag har ätit flingor, nu tänkte jag sova lite.

I GÅR

igår var jag hemma och sen åkte jag till stan. Där mötte jag LillS, jag åt tofuburgare och sen mötte vi upp G.A.S.A.N-familjen. Vi gick på Mexikansk-japansk julaftonsfest.
Ja! det fanns en pinjata som skulle slås sönder.
Pinjatan var uppbygd av ett tunnt ståltråds-skelett så det var svårt att slå sönder. Jag försökte inte för jag tyckte det kändes pinsamt.
Sen gick vi till en bar och drack öl. Där visade de Charlie Chaplin filmer, det var väldigt smart att spela stumfilmer på en högljudd bar. Om det är nån i Sverige som börjar med det nu så är det tack vare mig för jag skrev det fantastiska tipset i min blogg.

I FÖRRGÅR

det var julafton. Jag sjöng karaoke och klämde fingret i en dörr så jag höll på att svimma. sen var den kvällen slut.

jag försöker hänga med i utvecklingen

Jag är i Tokyo, staden känd för sin tekniska utveckling. Jag försöker också utvecklas tekniskt. Jag skaffar tumblr och twitter och jag ska skaffa instagram direkt jag kommer hem till sverige och köpt ny mobil när jag har råd.
En gång har jag lyckats byta namn på bloggen, nu vill jag byta igen men jag kan inte. Jag försökte googla och jag sökte också på bloggers hjälpsida men deras tips är värdelösa. Vad gör jag för fel? Jag vet inte. Snart är det nya året här och jag ska lägga minhemligablogg bakom mig...för framför mig väntar ett helt nytt bloggnamn, jag har kommit på ett jättebra bloggnamn, ett ohemligt namn men ändå hemligt. Jättesmart. Den som hjälper mig att byta namn får veta namnet först och vinner.

Så här ser det ut på inställnings-sidan, där tycker jag att det borde funka att bara skriva in det nya namnet men det gör det inte. Däremot kan jag skapa en ny blogg med det nya namnet men det vill jag inte

GOD JUL

I dag är det julafton. Det är en fantastisk dag. I dag dricker jag banansojamjölk i kopiösa mängder. Jag shottar banansojamjölk. Shot på shot på shot på shot.

I dag har är det julafton. Det är en fantastisk dag. Jag har fått jättemycket paket och i dom paketen låg allt jag hade önskat mig och lite till.

 I dag är det julafton. Det är en fantastisk dag. Här i Yokugaya Ostuka är det julestämning som aldrig förr.

Standup Marie

Alltså det är Teater Kaiserin alla borde titta på i jul. I går och i dag är hon med igen, ni vet hon som liknar mig.


Lucka 23 : http://youtu.be/NQKvHzDPvdA

Lucka 22: http://youtu.be/c_bYxo-HiS8


jag har bara jobbat med klippning i dag också så jag har inget annat att skriva om här. Men kolla på det där klippet. Det är kul.

Watch out for upskirting!

Sånna här lappar sitter fasttejpade i tunnelbanan. Det betyder att man får inte ta kort under någons kjol och det betyder också att om någon har kjol så måste denne se upp för folk som tar kort under dennes kjol.
Det är visst så att det är förbjudet att ha kameran på ljudlös inställning på mobilen, det är så förbjudet att den ljudlösa funktionen inte ens finns i japanska mobiler. Jag har både en japansk och en svensk mobil och med den svenska så jag har kunnat smygfota jättemycket! Jag har inte smygfotat under någons kjol för jag tycker inte det är snällt och så är jag inte speciellt intresserad av den typen av foton. Jag är mer konstnärligt lagd. Jag har fotat en man på tunnelbanan som hade snygga kläder, jag har även fotat en hund i barn-hundvagn. Jag har även fotat andra saker tex en vacker utsikt, en lapp och en staty.

jag är genuint intresserad av djurs beteende 

jag tar konstnärliga bilder av Tokyos kåkstäder

politik och musik är mina största intressen

Yes no

I dag har jag varit på Kyogen och Noh teater. Det var överraskande intressant och faktiskt snyggt och imponerande också. Skådisarna rörde sig jättelååååångsamt och utstötte gutturala läten och musikerna satt på knä sjukt länge utan att röra sig.

Kabukisyndromet

Kabukisyndromet är ett medfött tillstånd som ger ett karaktäristiskt utseende, försenad utveckling och olika typer av missbildningar.Orsaken är genetisk, och syndromet beskrevs första gången 1981 av de båda japanska genetikerna Yoshikazu Kuroki och Norio Niikawa. Till att börja med trodde man att det främst förekom i Japan, men numera vet man att det är ungefär lika vanligt i resten av världen. Den engelska synonymen kabuki makeup syndrome anspelar på det karaktäristiska utseendet som liknar sminkningen hos skådespelarna i den traditionella japanska teaterformen kabuki.

I dag var jag på en drygt 4 timmar lång kabukiföreställning. Det var oerhört vackert och teatraliskt. Det handlade om en helt grym samuraj-kampsports-klan som hade en hemlig kampsportsteknik som några andra ville få veta vad det var för nåt. En man hade en vacker dotter som gifte sig och så var det en trädgårdsmästare och en Lord som verkade kokobahia men som var en smart samuraj. Jag somnade 3 gånger. Sen högg dom huvet av en dumming och sen var det slut. 

dagens buto

I dag har jag dansat buto för kanske sista gången. Vi dansade med en servett. Sen jobbade vi mycket med motstånd och ögon i nacken. Det var mycket intressant. Jag ansträngde varje liten muskel i kroppen och är helt slut nu. g´natt

det var släkt där

Det hade redan börjat skymma när våra hjältar begav sig hemifrån. De hade bestämt sig för att leta upp den mystiska mannen. Mannen som kallade sig vid namn som bara vår hjälte fick kalla sig...Grude,

Grude the one and only.
Hur hade denne mystiske man kommit över detta superhemliga namn? Han hade kanske gjort inbrott i vår hjältes plånbok och stulit dennes identitet? Hans liga, Grude Outlaws verkade styra Tokyos baksida med järnhand. Detta skulle de inte få göra ostraffat tänkte Grude och Grudes högra hand Little Slim.

Genom mörka gränder och skumma kvarter vandrade de, länge och väl befann de sig på en farofylld resa genom Tokyos allra otäckaste bakgator. Där var husen höga som skyskrapor och tjyvar och banditer rörde sig i skuggorna likt vesslor. 

Så slutligen var de framme. De kikade in genom ett fönster på svenska ambassaden, tillhållet för Tokyos avskum, slödder, patrask och lösdrivare. Det var släckt där inne. Grude och Little Slim knackade på. En mörk mansgestalt tornade upp sig när dörren sakta öppnades, det var verkligen släkt där inne, hans far var bror till hennes mormor.

Några sake´ senare hade planer börjat smidas, de skulle ta över hela Tokyo och sedan världen samt utvalda delar av universum. Dom kallade sig the Good Revenge Umami Demon Eclipse Syndicate (Syndicate efter s:et i little Slim som också var med i den hemliga herravälde-planen och för att de röstade demokratiskt om vad de skulle heta och alla var överens om att det lät coolt).

grudar i Tokyu

Nu ska jag åka och träffa en annan grude i Tokyo. det ska bli kul det.

Nattliv,nattkäk

Har varit och spelat in pod med LillS och Said-den östgötska halvaraben i Tokyo som inte är jag. På väg hem köpte vi lite nattamat från en bil med öppen bagagelucka. Kanske ni tror att vi köpte pizza, falafelrulle med pomme eller nåt annat salt och fettigt. Men nix pix, ack så fel ni trodde, vi fick en jättepannkaka med banan, vispad grädde och chokladsås. Vi valde bort jordgubbarna för jag är allergisk.

Vi drack bland annat blåbärsvin liknande glögg medan vi spelade in. Sen drack vi Pepsi white och Caramel Brown. Mer info om detta på LillS pod.

showbusiness

Att vara en tekniker av rang är inte det lättaste. Hela dagarna sitter jag och klipper film, gör musik och redigerar och fipplar och knipsar och flopsar och detta efter att jag varit manusförfattare, kamerakvinna, skådis och regissör åt mig själv. Livet är hårt. Men the show must go on.

youyogi och saké

Idag var jag och LillS i Yuyogipark, Tokyos motsvarighet till central park. Den var lummig. Vi hittade inte någonstans där vi kunde sitta fast LillS satt på en gräsplätt där bara häromdagen. Vi såg däremot massa träd. Vi såg också tempel och ett japanskt brudpar. Jag tog kort men det blev suddigt.
I parken såg vi kannor med offergåvor av saki. För att bringa god tur i sakebryggandet. Detta ledde till att vi gick ut och drack saké sedan. Varm sake och kall sake. Nu är jag lummig i hela huvet.

Jag fimpar röken

Här i Tokyo får en inte gå och röka, det är olagligt. En får stå och röka men inte gå. Jag blev så nervös av att ingen rökte på gatan och att jag knappt hittat några slängda fimpar så jag vågade inte röka i början. Detta ledde till att jag drog ner på rökningen. Eftersom en får röka inomhus på cafe, restaurang, bar och klubb så har jag nu blivit enbart en feströkare.

Idag drack jag öl till middag så nu ska jag minsann ställa mig utanför huset och ta mig en cigg på stående fot.

Helg

Här nedan kommer ett rätt tråkigt blogginlägg,  istället för att läsa detta blogginlägg kan du lägga den dyrbara tiden på att kolla på det här istället, det är Kaiserins julkalender:
wacko tv

För den lite mer intellektuelle, här kommer blogginlägget:
Detta har hänt. Jag var på dansföreställning igår men jag förstod inte vad den handlade om, sen gick jag på glöggfest med apelsin i glöggen så jag drack öl och guldvin med äkta guld i - för det var jag värd. I dag slappa vi sen gick vi i en park som var fin och sen åt vi och nu är vi hemma och dricker te.

Jordbävning på översta våningen

I natt kunde jag inte somna. Det var tråkigt men jag somnade till slut i alla fall. Sen mitt i natten så vaknade jag av att huset skakade. Jag blev rädd och tänkte att "nu är det jordbävning igen"  sen blev jag sådär yr igen som att marken gungade. Men så tänkte jag att det nog var spökerier i mitt huvud. Eller eventuellt spöken i huset, det var nämligen så att min Ipod hade satt igång sig själv några gånger under natten och det kan ju tyda på spöken har jag hört.
På morgonen tittade jag på internet så såg jag inget på nyheterna om att det varit en jordbävning i Tokyo under natten/morgonen så jag tänkte att det kanske var en stor bil som körde förbi huset bara- det brukar nämligen också orsaka lite skak.
Jag vet fortfarande inte vad det var men för några timmar sen så var LillS och jag i en bokaffär, på den översta våningen i bokaffären! Fast inte på den översta våningen i huset.
Så började det låta mulleribulleri och fönstrena började skaka och så kände jag mig sådär rund under fötterna som man kan göra om man har druckit för mycket alkohol och befinner sig på en båt på ett hav där vågorna vågar sig.  Sen sa personalen åt mig att inte stå kvar vid bokhyllan så att jag inte skulle få böcker och hyllor i huvet.
LillS befann sig då en våning under mig men vi lyckades hitta varann vid en samlingspunkt. Tumult utbröt inte.
Vi mår bra. Vi ska inte evakueras. Tsunamivarningen har avblåsts även om det kom vågor men jag blev inte blöt.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article15894879.ab

mobbar mina tår

Jag har köpt tabi strumpor, så nu kan jag göra japankonst på riktigt. Jag ska bara slappa lite först.

Faktaruta: Tabis är strumpor för dig som mobbar dina stortår. Dom får inte vara med dom andra tårna. Under Edoperioden i Japan  hade en klan som hette Tokugawa makten i en sisådär 265 år (1603-1868). Tokugawa bestämde sig för att hugga av alla stortår i landet men orkade inte så han började tillverka tabis-strumpor och Getas (sånna där träflipflops som Geishorna har). Detta blev en succe´.  I Kabuki- en modern teater/dans under Edoperioden - hade man också tabisar. Nu har jag sånna för jag gör också modern teater/dans från 1700talet.

kristaller i ett hav av kärlek

Det är mycket nu. Mycket nya kontakter. Saker på gång, jobbar hårt, många bollar i luften. Smider medans glöden är varm. Jobba jobba jobba! Och så mitt i all stress och press och jobb så ser jag något sånt här vackert: 

Det är väl otroligt, ett julens mirakel. Något så enkelt som lite sesamolja i en skål med vatten. Jag måste skriva en romantisk dikt.

ett enkelt mirakel

mitt i allt spektakel

är det porslin eller kakel

när endast tomten är vaken

jag har inte tid att skriva nu, jag nätverkar.

En dag som inte ska firas.

I dag fyller min bror år. Han tycker inte om att bli firad eller grattad så därför har jag inte gjort det. Jag har inte ringt eller smsat eller mailat och grattat honom. Jag har inte pratat med honom eller om honom med någon. Jag har inte ens nämnt Emils namn. Jag har inte ägnat honom en tanke om lycka och välgång idag. Jag har inte ens tänkt på honom överhuvudtaget. Jag har försökt radera denna dag från mitt medvetande, jag har strukit den 1 december i min almanacka. Jag har försökt ha så tråkigt som möjligt idag, jag har inte ens ätit idag bara för att undvika missförstånd om eventuell "firning". Jag har raderat min bror och hans födelsedag från mitt minne. Jag vet inte hur gammal han blir idag. Jag vet inte ens att han fyller år. Jag vet inte ens att han är född. Jag har ingen bror. Jag har ingen bror!

Teater Kaiserin

Teater Kaiserin är som en extremsport; vågat, häftigt spännande och fullkomligt livsfarligt.

Teater Kaiserin är som en påse Exotic snacks; roligare än grönsaker, nyttigare än godis.

Teater Kaiserin är en guldgruva of fun!

Teater Kaiserin gör årets julkalender på world wide webben.

Jag känner inte Teater Kaiserin, jag är bara ett enormt stort fan. Jag har en gång fått höra att jag är lik en av dom som är med i Teater Kaiserin, det var den bäst komplimangen jag någonsin fått.

Min bloggbakgrund

Hur gör hon? Hur kan skriva sånna fantastiskt kreativa och varierande texter i sin blogg varje dag? Har hon bloggat förr? Hemligheten är att jag den senaste veckan bytt bakgrundsbild varje dag. Ni tror att jag skrivit geniala texter men egentligen är det bara bakgrunden som har ändrats.
Kolla här: Så här har bloggen sett ut väldigt länge

Men så plötsligt bytte jag till den här:

Sen bytte jag till den här: 

Sen bytte jag till den här: 

Sen bytte jag till den här:

Sen bytte jag till den här: 

 Som ni ser är inte mina texter utbytta en enda gång den här veckan, det är bara en illusion skapad av bakgrundsbytet. 

Idag däremot byter jag för sista gången den här månaden. Varför får ni veta i nästa blogginlägg...

cool man

 Kolla vilket häftigt garage! Värsta science fiktionen ba! bzzz robotic cyber laser fighting scene in the tokyo garage, typ, skulle kunna spelas in där.

Kolla värsta suddiga bilden på värsta snygga automaten! blipblip blopi blip pong bo bi po värsta tunnelbanebiljetten kan köpas där!

OOo WOOW shiiit vad coooolt värsta hemmagjordatofuburgarna och titta lilla lilla lilla ölen ÖÖÖÖl...ba och CHHHiiiiiIIPPS! 

Jag är ensam hemmaaaaAAA och jag baaa dricker ÖÖÖL och äter BUUUUrgers and CHHIIIIps. 

RAAAaaap

gilla på bloggen

Jag har skaffat "gilla"funktion på bloggen, hädanefter kommer ni alltid kunna klicka i där för att visa att ni älskar mig. Att "gilla" betyder som vi alla vet "älska".
Här kommer beviset:

Min mamma gillar mig
Jag gillar pizza
du gillar min blogg


Byt ut ordet "gilla" i exemplen ovan så förstår du vad jag menar.

Jag har skrivit ut ett papper och LillS blev tagen av polisen

Idag har jag gått till en japansk minibutik och skrivit ut ett papper. Det var ett jäkla äventyr vill jag lova!

Oj oj oj. 

Första vändan tog jag med mig LillS som moraliskt stöd och teknisk support. Men utskriftsmaskinen ville inte läsa varken odt eller pdf. Glad i hågen gick LillS hem, jag var modfälld av nederlaget och gick med butter uppsyn, sluttande axlar och släpande fötter med honom hemåt. Han såg alternativa lösningar  och räknade dom till ca 4. 

Jag såg död, förintelse och undergång och räknade till 0.

Vi åt sedan lunch. Sedan testade jag alternativ lösning 1. Det gick inte. Jag testade alternativ lösning 2 och gick med den, helt själv, till minibutiken. Det gick! 

Sen gick jag hem. Jag log då. 

Sen fikade vi.

Sen skulle LillS gå och köpa ett block med rutigt papper. Då gick jag på toa. Då kom han hem igen......

med en polis. Jag gick ut ur toan. Polisen ville se LillS´s pass. Han pratade bara på japanska och sa åt oss att vi alltid måste ha passet på oss när vi går ut. Jag förstod vad han sa, jag förstår nämligen japanska mycket bättre än jag pratar. 

The Artist Formerly Known As Grude

Hej. Tuggummirumpan här.  Förut kallade jag mig för Grude men numera använder jag mig av en symbol, jag har nämligen växt som människa, jag har blivit en ny människa. Ni kan kalla mig tuggummirumpan. (ni fattar vad jag menar om ni är trogna läsare av bloggen alt. bara har läst förra inlägget.

Men nu: lite allvar. Ni kanske undrar varför jag inte skrivit på några dagar? Ni kanske inte varit oroliga för mig men ni har, av fullkomligt själviska anledningar, haft lite ångest över att eran favoritblogg har varit tyst i flera dagar - inte en uppdatering sen i fredags.
Ni kanske inte läser nyheterna så ofta, men ni kollar minhemligablogg och facebook varje dag...mmm men nu är det faktiskt så att det varit jordbävning i Tokyo. Ja, jag har alltså varit med om en jordbävning och varit alldeles för skakad (göteborgshumor) för att kunna skriva.
Okej, några djupa andetag nu, vi räknar tillsammans till 10 och sen ska jag försöka berätta vad som hände. In genom näsan, ut genom munnen, vi andas in genom näsan ut genom munnen 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10.....

Det var i Lördags det hände.

Jag hade varit på ett noh + modern dansevent. Det var sämre än jag förväntat mig. Jag kan berätta mer om det senare, men nu måste jag bara få ur mig det här om när marken under mina fötter började röra på sig.

Jag åkte från eventet till ett annat event
 (eftersom jag lever ett  highslicksexyrollinghautecouturejetsetlyxurylife så går jag mycket på event).

Jag mötte LillS, vi var ute i god tid så vi gick till en bokaffär, en jättestor bokaffär med de vackraste och  mest intressanta böcker ni kan tänka er, vi ville bo där. Vi stannade kanske lite för länge. Om vi hade gått därifrån 15 minuter tidigare så hade vi kommit i tid till eventet på Art Initiativ Tokyo, men vi var som förtrollade, vi var som uppslukade av böckerna så vi stannade.

När vi sedan stod nedanför AIT-lokalen och skulle ta hissen upp så hände något mycket märklig. Vi stod där och agerade precis som vanligt, vi tryckte på hissknappen och väntade på att den skulle komma ner till vårt plan... men inget hände. Det stod på den lysande skylten att hissen var framme på våran våning men dörrarna öppnades inte. Efter en stunds väntan bestämde vi oss för att gå upp för trapporna, 4 våningar upp...

När vi kom upp hade eventet redan börjat. Vi hade kommit försent. För sent.
Vi ursäktade oss inte, vi tog istället varsin öl och började mingla.
Det var då det hände...

LillS stod någon meter i från mig och pratade med några tyskar och jag pratade med en japan från AIT,   så plötsligt frågade hon om jag märkt av jordbävningen.
"nej" sa jag förvånat "vaddå?"
Hon började berätta...det hade varit en jordbävning för bara någon timma sedan. Kanske var det medan jag åkte tunnelbana från event 1 till event 2, kanske var det när jag stod och väntade på LillS, kanske var det MEDAN vi kollade på böcker! Det enda som är säkert är att hissen hade slutat fungera på grund av jordbävningen. Jorden hade skakat så mycket att vi, som direkt följd av detta, hade varit tvungna att gå upp de 4 våningarna för att komma dit vi var.

Jag gick bort till LillS och berättade vad som hänt. Jag sa att det skett en jordbävning och precis just då så kändes det som att marken rörde sig under våra fötter.

__________________

Idag har jag nästan inte gjort någonting. Inte ett jota. Jag är nämligen stressad över saker jag måste ta tag i och det är sånna där saker som ger mig lite ångest så då har jag istället gjort andra saker.
Jag väntar på att någon ska säga: det där fixar jag lilla gumman...
fast utan att "lilla gumman" mig, då skulle jag bara bli irriterad. Vaddå "det där fixar jag lilla gumman"?  Fnys. Jag kan väl fixa det där själv i så fall, dumma dig.
Och jag kan faktiskt inte göra vissa saker för jag väntar faktiskt på svar på mailen innan jag kan fortsätta, eller ja..det är klart jag skulle kunna göra annat än att sitta och stirra på inboxen...men alltså, jag, det, jag, mailen, eller ....meh...

Hello Kitty toapappret luktar tuggummi

i går åt jag middag

I går bjöd LillS och och jag på middag. Det blev en fusion av cross cooking. Mellanöstern mötte japan mötte väst mötte flygplansuppläggning.

Olycka drabbar mig

I dag var jag och Mr Cocteau mfl vid  templet Sensō-ji  i ett område som heter Asakusa. Vi tittade på souvenirer och strosade i godan ro upp mot detta buddistiska tempel. Solen sken och templet var stort och allt var vackert och härligt.  

Vi doftade lite på rökelser så att om vi hade ont nånstans så skulle vi bli friska. Vi tvättade oss enligt seden med vatten, båda händerna och så munnen också.
Vi kommer upp till templet och där kan en lägga 100 yen i en låda om en vill be lite. Det gör inte jag, jag vill inte be.  Där kan en också lägga 100 Yen om en vill få en framtids-spådoms-lapp. Det vill jag. 
Ner med 100 Yen i en låda, skaka en burk med pinnar, ta en pinne ur burken kolla vilket nummer som står på pinnen, öppna en låda med samma nummer och ta en lapp, lägg sedan tillbaka pinnen i burken. Läs lappen och ta med den hem. Den är din utvalda lapp där din framtid står skriven.

Men! VA? 

Jag fattar ingenting. Av hundra olika spådomar får jag den här lappen:

Jag vänder på lappen och där står den engelska översättningen: 

Tack så himla mycket- jag är fast i ett fisknät och ingen lycka väntar mig överhuvudtaget i mitt liv men ha tålamod och tro till buddism, buddistjävlatempelhelvetesskitlapp. Tack också för att du (Budda?) stjärnmarkerade detaljerna i mitt olycksdrabbade liv. 

pizza

två pers, två pizz, en halva av varje.

Mitt Tokyo

Till Kristina och Patrik Isaksson

Du får göra som du vill men jag har varit för upptagen av livet för att skriva blogg. Det här är min historia: Jag har ätit middag ute, varit på bar, druckit long island och gin o tonic och öl öl öl och bara dansat till någongång innan klockan slår 05 och hej Tokyo-hos dig är jag underbar och lite bakis. Ett betongbarn har hittat hem, här är jag nu och lever livet, åker tunnelbana helt själv och går på hemmafest och besöker hotellrum. Det finns en inneboende dramatik i min röst, hör ni den?
Nu är klockan natt, farväl döda stan i morgon åker jag till Yokohama igen, Åh fina Yokohama jag kanske kommer fortsätta åka till dig, kanske aldrig mer.

Det var längesen jag talade helt sanning i bloggen, det här är nämligen lite av min låtsatsvärld där jag ber om er läsares förståelse över att här finns utrymme att slå sig fri, åtminstone för mig.
Det är som att jag får inre ro av att ljuga lite, jag blir en lycklig man kan man säga och det känns som att inget kan gå fel, som på film, ni kanske förstår att det inte är helt sant men det kunde varit jag.





denna text är baserad på några av patrik isakssons låttitlar. Jag har nämligen googlat honom. Kan ni hitta låttitlarna gömda i texten? Hur många låttitlar finns det i detta blogginlägg? 
Fina priser utlovas!
Utslagsfråga: I texten har jag citerat en rad från Patrik Isakssons hemsida. Vilken?

Som pris utlovas mirakel.

en blattelacka

Jag har träffat den första kackerlackan i japanbostaden, den bor visst bakom byrån.  Jag vill inte att den ska bo där, den får flytta den jävla blatten.

(wikipedia:)
Blatte är en, ofta nedsättande, benämning på en person med en etnisk bakgrund som uppfattas som icke-västeuropeisk eller icke-europeisk, exempelvis en person med sydeuropeiskt, afrikanskt eller arabiskt ursprung. 

Jag tycker inte man ska göra skillnad mellan djur och människor och kackerlackorna är blattar hela bunten

en kackerlacka
 Foto: Lars-Åke Janzon

(wikipedia:)
Ordningens vetenskapliga namn Blattaria kommer från latinets blatta, som betyder "kackerlacka". 

jag i en metallmask
eftersom jag vill vara anonym
Foto: Maria Grudemo El Hayek

Men vänta lite nu här.... kackerlackorna är blattar och djur är människor och jag är människa "med en etnisk bakgrund som uppfattas som icke-västeeuropeisk osv osv arabisk..." så är jag ju också blatte...betyder det då att kackerlackan och jag är släkt? 

en trappa- så mycket mer än en trappa

I dag har jag utforskat en trappa. Jag utredde möjligheter att röra mig på olika sätt i trappan. Jag försökte ta reda på vad trappan har för begränsningar kontra mina egna begränsningar angående bestigandet av trappan. Jag utforskade trappstegen och väggarna runt trappan. Jag rörde mig till musik i trappan. Jag rörde mig i takt i trappan. Jag rörde mig upp för trappan och ner för trappan. Ibland gick jag, ibland hoppade jag, ibland var det händerna som gick i trappan och ibland var det någon annan del av kroppen. En gång var det huvudet, det gjorde ont. Jag filmade detta spännande experiment men det var nästan för otäckt att titta på det klippet när huvudet dunsade i trappan. "Aj" sa jag och ryckte till - alltså inte när det hände för då behöll jag min professionella inställning till den experimentella trappfilmen- men sen, när jag tittade på filmen, det var då jag sa "aj" och ryckte till.

Han mådde illa

Han mådde illa. Skitilla. Låg kvar en stund till och zappade mellan kanalerna. Utan och tänka på vad han gjorde så förflyttades vänsterhanden från magen till godispåsen, tog några random godisbitar och langa in i munnen. Då kom han på det. Just ja, jag mår ju illa för att jag förätit mig på godis. Fan.

Detta är delvis en självupplevd berättelse, jag hittade på allt utom illamåendet pga godisätande. Jag tänkte att jag skulle testa att skriva som att "jaget" är en kille. Jag har nog inte gjort det på bloggen förut, fast jag har gjort det många gånger på papper. Framförallt har jag skrivit många kriminalnoveller i min barn/undgom. Då var mördaren ofta av manligt kön. 

Ni kanske märkte hur jag ändrade språkbruket. jag skrev till exempel: "skitilla" "zappa" "random" "langa" "fan",  ord som är helt klart grabbiga, det är för att jag lever mig in i livet som kille. Jag är skådis, jag kan sånt, method acting,  det blir väldigt trovärdigt. Ingen kan tro att det är en tjej av kvinnligt kön som har skrivit historien. 

Killen i min historia här ovan fick sammanlagt 3,5 rader. Kanske var det för att jag tycker att män brukar få väldigt mycket plats i medierna ändå eller så var det för  att han var tvungen att gå och kräkas. Det är en tolkningsfråga. 

Spolknappen. En introduktion.

En spolknappsinstruktion.


Knapparna längst ner:

• Knappen till vänster, den med rött på, vi kan kalla den nr 1: stoppknapp
• Knappen till höger om knappen till vänster, vi kan kalla den nr 2:  hård stråle rakt upp i anus
• Knappen till höger om knappen till höger om knappen till vänster, vi kan kalla den nr 3: mjuk stråle rakt upp i anus.
• ...vi kan kalla den nr 4: Stråle som träffar mellan anus och framus (ett litet skämt från min sida, jag drar paralleller mellan bakstjärt, framstjärt, karius och baktus och anus och fram-mus) 
• ...vi kan kalla den nr 5: Varmluft. Väldigt skönt faktiskt, behaglig värme sprider sig över hela härligheten.
• snurran: tryck-justeringar, minus: mindre tryck   plus: mer tryck 

Längst upp till höger, på ovansidan: 

• Knappen till vänster: vanlig spolning 
• Knappen till höger: ekospolning, mindre vatten. funkar även vid bajs.

De två knapparna till vänster om skärmen: vet inte, märker ingen skillnad

De två knapparna till höger om skärmen:

• Knappen till vänster: "wide cleaning"
• Knappen till höger: "massage cleaning

märker dock ingen skillnad när jag provar dessa knappar

När jag var barn hade vi en bide´. Jag badade i den. Jag minns att jag tyckte om det. 

 Det är bland de tidigaste minnena jag har.

Jag är buto

jag; en blomma, en sten, en boll

Idag tog jag mig helt själv från Tokyo enda bort i Yokohama, man hörde hur jag jama. Alltså jag åkte till Yokohama. Där gick jag på buto hos en mästare, sonen till en mästare, butons stamfader.
Jag har varit blomma, sten och boll idag. Det har jag varit förut så det var inget nytt. Däremot har jag aldrig bett bön med plastros förut. Det var kul, jag ska fortsätta dansa buto. Det första jag fick lära mig var att buto är individuellt. Buto bestäms av personen som dansar. Så ja, jag är butodansare. Professionell butodansare.

svensk sommar i november

oh , ni vet hur det är när man suttit i solen hela förmiddagen, ätit frukost, druckit kaffe och läsk och bara läst en bok och njutit. Ja, ni vet, en typiskt svensk sommarmorgon fast i japan i november. En kan ju bli lite dåsig då...

highslicksexyrollinghautecouturejetsetlyxurylife

Som den lyxhustru jag är lever jag jetset-liv i highlifecityn Tokyo.
 Calvin Klein hade planer i sitt sköte för mig igår. Jag var på coolrolling fashioncouture-mingel. Jag drack champagne, jag åt snittar och gled runt i ett vitt rum med vitklädda servitörer med vita brickor och "Hello" vinkelivink kindpuss, kindpuss "goodbye, Im sorry, have to go, nightlife is calling" klicketiklack ut i nattvimlet. Öl och smårätter på en liten mysig izikaya.
Oj gäsp, måste hem, pronto.. "taxi! yes take me home, you know where I live, arigato"
Aaah hemma, bara fem minuters promenix från Tokyos Beverly Hills, av med kläderna ner i varmpoolen, mmmm bastu, slip into something more "comfortable" blinkblink, hett sex oh yes erotic orgasm.
beauty sleep. taa taa.

Jag fann lyckan under trappan

Det var en gång för länge sedan en formgivare (och författare) som hette William Morris. William Morris gjorde de vackraste tapeterna du kan tänka dig. Mönstrena och färgerna var så underbart komponerade att vid blott ett ögonkast på en tapet svimmade unga kvinnor av hänförelse och detta mer än hundra år efter Herr Morris död.

År 2012 kostade en rulle ca 800kr vilket var dyrt för en fattig kulturutövare som jag själv. Detta trots att det gick emot Herr Morris ursprungliga ide´ med sin formgivning. Jag citerar internet:

William Morris (1834-1896) är tveklöst världens mest kända socialistiska tapetdesigner. Tillsammans med bland andra medlemmar ur det Prerafaelitiska Brödraskapet startade han 1861 ett inredningsföretag vars mål var att göra god hantverksmässigt producerad design för folket, som en uttalad reaktion på industrialismens massproduktion. Estetiken byggde framför allt på medeltida förlagor.
Företaget blev en succé, även om kundkretsen främst utgjordes av kyrkor, kungligheter och välbeställda privatpersoner, eftersom det exklusiva hantverket var för dyrt för de breda massorna, och den omfattande produktionen innefattade bland annat gobelänger, möbler, kakel och glasmålningar.

Vi befinner oss för tillfället i Tokyo, året är som tidigare nämnts 2012 och jag är i ett hem där folk har bott en kort tid för att sedan åka härifrån. I detta hem har dessa människor lämnat kvar saker de inte vill ha längre och häromdagen så städade LillS och jag ur hemmet eftersom vi båda två gillar ordning och reda.

Jag kryper in i en vrå under trappan och där ligger den. Rullen. Min dröm och fantasi blir till verklighet. Jag är lycklig för första gången i mitt liv.



Den översta bilden är tagen från en sida på internet som innehas av en William Morristapet-återförsäljare. Bilden här till vänster är tagen med min egen kamera.
Färgavvikelser kan förekomma.

En naturskön upplevelse

Idag skulle jag uppdatera mitt cv och behövde en bra och passande bild på mig själv. Dessvärre är jag dålig på att samla dokumentation av mitt arbete i form av foto och dom bilder jag har, har jag inte med  mig i min nya dator nu när jag är i Tokyo. Så jag var tvungen att bildgoogla mig själv.
-va! är du i Tokyo?
-Ja, visste du inte det?
-NÄÄääää wow vad coolt, kan du inte skriva lite om Tokyo i din blogg! Snälla, det skulle vara så himla kul om du gjorde det!
-Meh, det är ju det jag gör hela tiden. Jag har ju skrivit varenda jäkla dag sen jag kom hit. Jag gjorde ju till och med reklam för plastpipor eftersom dom hade sponsrat mig med öl kvällen innan.
- Va! Plastpipor, vaddå plastpipor? Finns det ens?
-Ja, min favorit var turkos och svart.
- Ooh vad snyggt. Kan du inte lägga upp en bild på dig när du röker plastpipa i Tokyo?
-MEH NEJ, jag skrev ju precis att jag inte har några bilder på mig själv så jag var till o med tvungen att bildgoogla mig själv för att hitta nån vettig.
- Åh men nån nytagen bild borde du väl ha, tex på dig själv när du går i Tokyo bland massa höga hus och neonskyltar och du ba´ går omkring där och festar och röker och ser så där cool ut som bara du kan.
-nä, men jag kan lägga upp en bild som Pia Päron tagit under mina år som hennes musa.

Tokyos Beverly Hills

Tokyos Beverly Hills

Tokyos Beverly Hills ligger endast ett stenkast från Yukigaya-Ōtsuka. I Yukigaya-Ōtsuka bor celebriteter som jag själv. Tokyos Beverly Hills heter Den-en-chōfu på japanska

I Tokyos Beverly Hills bor det flera kändisar och potentater. Husen är större och dyrare här och det finns även en park. I Tokyos Beverly Hills kan du avnjuta kaffe på kafeteria, du kan även köpa chokladkaka för motsvarande ca 90 svenska kronor.
I Tokyos Beverly Hills finns många butiker som tar lite mer för en vara som du kan köpa billigare någon annanstans. Här finns även många utländska varor i butikerna och även franska restauranger. T.ex. kan du äta risotto på restaurang här.

I Tokyos Beverly Hills bär de flesta sina hundar. En och annan barnvagn med en hund i kan du också få se om du besöker denna luxuösa stadsdel. Om du verkligen vill visa att du älskar din hund kan du köpa kläder och accessoarer i en butik i hjärtat av Tokyos Beverly Hills.

  Pojken på bilden är inte en japan bosatt i Tokyos Beverly Hills och äger heller ingen hund.

jag rökte plastpipa

I går sov jag nästan hela dagen. Jag handlade en tröja. Sen sov jag lite mer. Sen åt jag. Här stänger tunnelbanan kl 00 och öppnar igen kl 05 så LillS och jag bestämde oss för att inte gå ut på klubb förrän ca 23 så att vi skulle orka vakna hela natten. Vi lyckades vara vakna hela natten.  Jag rökte plastpipa och drack ingefära-shot. Jag upplevde Tokyos nattliv.

konst på hög och jag äter upp mig

Idag har jag varit på konstrunda. Först var vi på ett ställe.

 Sen var vi på ett annat ställe. Det var en 17 våningskonsthall. Huset hade varit typ kontorsbyggnad och nu hade varenda rum på varenda våning fyllts av olika konstnärer som kunnat "go bananas" då huset rivs i december.

På denna vägg har även jag gjort konst. En skulle kunna säga att jag medverkar i ett flertal utställningar i Tokyo just nu.
Efter vår medverkan i Tokyos hippaste konstvärld så gick vi och åt tofuburgare.

ni vill veta hur jag har det.

I går var andra dagen i Tokyo och den första dagen då jag faktiskt orkade göra något mer än att vara hungrig och trött efter resan. Igår gjorde jag följande:

fikade på cafe´
gick och handlade
jobbade vid dator
sov
tog ett kort där jag bor för jag tänkte att ni kanske vill veta hur det ser ut i Japan

Vi åkte en del tunnelbana i tunnelbanesystemet.

Gick på stan i ett område som heter Shimokitazawa, jag köpte bland annat en kalender för år 2013, den är jättesnygg. Den snygggaste jag någonsin haft. Supersnygg. Jag vill köpa fler, jag tror jag måste.
Åt mat på curry house CoCo. lillS och jag beställde:
1. ris med ost
 2. ris med spenat
vi fick:
 1. ris med ost och spenat.
Det var gott. Det bruna är currysås.

Sen gick vi och mötte upp lite folk vid Shibuya och gick och åt på en annan restaurang. Då fick jag veta att i Japan är det vanligt med fiskbuljong i typ all mat (detta har jag fått veta tidigare också men på något sätt har jag lyckats förtränga det), jag mår inte alls bra över detta men jag fick också tips över bra vegställen. Det känns bra. 

Då jag har fått önskemål om information om japanska hightec-toaletter så kommer här en informativ bild av min spolknapp där jag bor:

jag svälter

Hai. Nu har jag flugit helt själv från Stockholm till Tokyo. Jag har varit lite (läs mycket) nervös för det där med att hitta rätt, men det gick bra. Jag har också varit lite (läs mycket) nervös över det där med att kunna få vegetarisk mat. Detta har hittills gått sådär.  Min vegetariska bokning hade inte registrerats på planet så jag fick köttmat mellan Sthlm-Moskva.  Men vilken tur: det fanns bröd på brickan som jag glupskt slukade! Försent insåg jag datummärkningen. 20 aug, det var inte ett färskt bröd.




Påsen på bilden är den påsen som innehöll ett gammalt bröd. Kakan som syns igenom vill vara anonym.




När jag klev av planet i Moskva var jag väldigt hungrig. Dagen innan hade jag nämligen bajsat en riklig mängd avföring pga mens, bakis, nervös och det faktum att jag ätit fel fet mat. Detta resulterade alltså i en tom och hungrig mage.
I rädsla för att sitta hungrig i 10 timmar så gick jag och köpte en grekisk sallad, jag förklarade att jag är allergisk mot citron och tomat och att jag inte ville ha det, detta resulterade i att jag fick extra uppskurna tomater och citronskivor.
Jag gick till ett annat ställe och köpte en vegpaj, detta resulterade i att jag fick en köttpaj.

Sen fick jag vegmat på planet för en man som fått igenom sin vegbeställning ville inte ha sin. Sen ville han ha den så då fick jag äta bröd. Nu är jag i Japan, jag gick till affären och köpte mat och lagade själv.

i morgon far jag

I morgon far jag till japan, det är ett land i öst. Österlandet. Jag tror att jag har förberett mig nästan helt klart nu. Jag har tagit några "på återseende" öl i går dag-natt med vänner. Det var kul.

john denver sjunger en passande låt. Han dog i en flygolycka.

Hejdå!

Jag har nya visitkort!

I dag har jag varit och hämtat mina proffsiga visitkort som jag ska dela ut i proffsiga situationer när jag är i Japan och nätverkar. Titta vad fint det blev:

här är visitkortet.
ja det är ju baksidan såklart, på framsidan står ju mitt namn, telefonnummer och mailadress och det tänker jag inte gå ut med här på min hemligablogg, hur hemlig skulle jag vara då?

Rökning dödar

Det var en solig höstmorgon då jag gick en liten promenad i godan ro. I fickan låg ett cigarettpaket. Jag tänker att en mentolcigg är just vad min kropp behöver. Men vad skådar mina sinnen? Paketet är tungt och när jag skakar det med min oskyldiga flickhand så märker jag att det är något i paketet! Märkligt.
Naiv och intet ont anandes tar jag isär paketet och finner....en spik! Va, det är ju livsfarligt! Ska en tös inte kunna ta en cigarett lite nu och då utan att riskera sitt liv? Tänk om spiken kommit i ögat? Eller ännu värre, tänk om jag hade råkat svälja spiken! Jag hade kunnat dött!

framtiden är min

I går tänkte jag på min framtid. Min framtid ser mycket ljus ut. Som att någon lyser med en liten liten mobil-ficklampa på framtiden.

spökjägaren

Det började skymma i Stockholms stad och vår hjälte befann sig på en buss på väg bort. Vid en stor väg klev hon av, fullpackad med väskor innehållande hemliga apparater som hon visste skulle komma till användning. Hon gick i mörkret, trevade sig fram och kom slutligen till en port. Den var öppen. Hon klev in. Lokalen var stor och kall. Lysrör i taken. En lagerlokal? Hon plockade fram den ena hemliga apparaturen efter den andra. En man uppenbarade sig. Det var hennes kumpan. De hade planerat detta länge nu. Sedan skred de till verket. Plötsligt släcktes ljusrören i taket, en efter en. Stegvis kom mörkret emot dom. Det blev kolsvart. De lyssnade på ljuden i det stora rummet. Något var på väg mot dom, men vad?
Det blev tyst.
De kunde höra sina egna andetag.

Tid förflöt

tekniken: marias fall

nä alltså jag är inte alls på humör för det här. Nä!
Jag är sjuk och har jobbat med ansökningar och så kan jag inte skriva ut dom. Allt som jag fyllt i kolumnerna bara försvinner, varför är det så? Varför blir allt tekniskt jag rör vid till ingenting?
Allt jag rör vid blir till guld..Bah skulle det vara ett problem? Nä, testa och vara mig för en dag i detta högteknologiska samhälle så får du känna på riktig smärta, lidande och förvirring. Jag kan inte sånt, jag försöker lära mig men det slutar bara i att jag ligger och krälar på golvet och skriver en oerhört konstnärlig blogg istället. Jag kan blogga, det är också tekniskt.

plingplong pling

idag ska jag på teater. det ska bli kul. Jag har jobbat nu men jag tror inte jag orkar mer. adjöken

Kontaktannonsen

Hon var alldeles ensam i rummet nu. Han hade gått för en stund sedan och nu satt hon framför datorn igen som så många gånger förut.  Han skulle vara borta hela dagen och hon funderade på vad hon skulle göra undertiden. Hon kände ingen här. Hon hade kommit hit för hans skull men han var "för upptagen för att kunna umgås med henne " hade han sagt.  Hon gick på toa. Fastnade en stund framför spegeln efter att hon tvättat händerna efter att hon gjort det onämnbara. Låtsades att hon var med i "Kontaktannonsen", ett program på tv där singlar ber tittare om att bli ihop med dom. Hon berättade för spegeln hur rolig och levnadsglad hon var och att personen hon sökte gärna fick vara det också. Hon sa inte att hon var "lite smågalen" för hon tyckte det lät så töntigt, att definiera sig själv som lite tokig och galen, nä, sådan var hon inte, även om hon faktiskt tyckte att hon var lite smågalen och tokig men det kunde hon ju inte säga till låtsaskameran.
Hon gick ut från toan, tog en kopp kaffe. Satte sig framför datorn igen.

Min bror-en tjyv

 Nu är jag i Helsingfors hemma hos min bror. Först gick jag till hans skola och hämtade hans nyckel, sen gick jag hem till hans lägenhet, nu lånar jag hans internetkabel för att kunna berätta det här. Jag har nämligen gjort en upptäckt!!
Min bror brukar klaga på mig för att jag tar saker från vårt barndomshem utan att fråga. Tex brukar han titta upp på min hatthylla och peka på en rymdsuperhjälte-leksakshjälm och säga att den är hans. Jag tycker den är min för den tog jag för massa år sen och jag kan väl inte rå för att jag fick (ville ha) leksaksstrykjärn och han fick coola hjälmen när vi var barn. Okej, jag fattar vad han menar, han har rätt,   jag måste fråga först-innan jag tar något som inte är mitt.
MEN VAD SER JAG!!! En tavla som är min! Den har jag faktiskt letat efter i mammas källare men inte hittat, nu förstår jag varför!! Min bror, den gode, snälle, helige- han har TAGIT utan att fråga. Han har tagit den hela vägen till FINLAND dessutom.

Vad ser jag sen?!! Jo, ett diskställ bakom en kökslucka! En sån har jag velat ha sen jag var 16 och såg en sån för första gången hemma hos min kompis Sara. Det är faktiskt mitt drömdiskställ. Så det får följa med hem till mig och jag tänker inte fråga.