Nu ska jag hitta på rubriker:
det hemliga anagramet
en död, en levande
den g(l)ömda skatten
vill ni att jag skriver om nåt?
måndag 27 februari 2012
fredag 24 februari 2012
Är det slut? Är det verkligen slut?
den 29 januari skrev jag första delen av den här självupplevda berättelse och nu är den alltså slut....
jaha, känns det tomt? ja, det känns lite tomt när ett sådant här epos tagit slut. Men jag tappar inte hoppet. Vi kommer få höra mer om zeke, florentin, madam sokawe och ghorm. Eller? Vill ni det? Jag vill ha feedback. Än så länge är det bara lilla damp- den äkta, som kommit med konstruktiv kritik. Med konstruktiv menar jag att jag inte vill veta vad ni tycker var dåligt utan jag vill att ni bara belyser det ni tyckte var bra.
Har ni, mina läsare, några förslag på teman, ämnen, titlar eller nåt som ni skulle vilja att jag skrev om? Detta ska ju vara en blogg där jag bara är kreativ utan hämningar och där ni som är utvalda kommenterar på det jag skriver, alltså om det är något värt att kommentera. Ni fattar, ett sånt här inlägg kanske ni inte behöver kommentera skrivspråk o ordval och tydlighet o sånt. Men annars får ni gärna göra det. Ni måste inte. Men ni får.
godnatt.
jaha, känns det tomt? ja, det känns lite tomt när ett sådant här epos tagit slut. Men jag tappar inte hoppet. Vi kommer få höra mer om zeke, florentin, madam sokawe och ghorm. Eller? Vill ni det? Jag vill ha feedback. Än så länge är det bara lilla damp- den äkta, som kommit med konstruktiv kritik. Med konstruktiv menar jag att jag inte vill veta vad ni tycker var dåligt utan jag vill att ni bara belyser det ni tyckte var bra.
Har ni, mina läsare, några förslag på teman, ämnen, titlar eller nåt som ni skulle vilja att jag skrev om? Detta ska ju vara en blogg där jag bara är kreativ utan hämningar och där ni som är utvalda kommenterar på det jag skriver, alltså om det är något värt att kommentera. Ni fattar, ett sånt här inlägg kanske ni inte behöver kommentera skrivspråk o ordval och tydlighet o sånt. Men annars får ni gärna göra det. Ni måste inte. Men ni får.
godnatt.
torsdag 23 februari 2012
Del 9. ZEKE lilla damp berättar
Jag delade cell med 8 andra kvinnor. Jag tror dom var samoaner. Ja i alla fall kunde dom inte engelska speciellt bra så vi förstod inte varann . I alla fall så kom en av dom framkrypandes mot mig, ja alltså vi satt på golvet och spelade poker och drack smuggelsprit som vi mutat en vakt för att få ha. Hur som haver, bruden kommer framkrypandes och när hennes näsa nästan nuddar min säger hon med ett grin.
-dont you rekonajs mej? MIss boss. Dont you reconajs me?
O då såg jag ju att det var miss sombrita, du vet hon kocken på ett av hotellen, jag tror det var Hotel Amazing sunshine, det tredje i raden som vi byggde, du vet.. Ja som sagt, hon var kock där. Hon som gjorde sånna goa tapas så man dånade! oj oj oj vilka tapas den bruden skaka fram. mums.
Ja, var var jag.pom pom pom jo det var hon då miss sombrita.Så jag blev så gla o se na så jag bjöd upp na på dans vet du. tjo vad gick, visste du att hon kunde dansa Florentin?
-jo, vi dansade några gånger i köket när det begav sig. Ah, dessa minnen, ljuva minnen.
sa Florentin och drömde sig bort.
-Japp. nu ska jag fortsätta berätta. sa Zeke lilla damp och fortsatte prata. I dansens virvlar påminde hon mig om hur jag anmält henne till polisen efter att hon stulit allt vårt matsilver. Så hade hon åkt in här i finkan. Ja det kändes ju lite som att jag kanske borde be om ursäkt eller någe men hon förekom mig och sa att det var det bästa som hänt henne. Hon hade nämligen träffat en av fångvakterna på kåken och så fort hon blev fri skulle de gifta sig. Tyvärr hade hon ju fått livstid, dom är ju sånna på grand canaria, det är ju rena rama bangkock hilton där vet du, Dom dömer ju fångarna hur dom vill och hejsan hoppsan och nåra dör i finkan utan att ens ha fått veta varför dom är där. och dom bara så här "oj du fes så du måste dö" ja ja jädra canariefågelsvågerpolissystem. I vilket fall som helst så var det då jag kom på idén att jag skulle rymma och när jag var ute i frihet skulle jag ringa crand cranaria och säga att dom ska släppa henne o att jag, Zeke lilla damp, själv tog mitt eget matsilver! aha! bra ide´! jo visst serrö.
Tur för mig att jag träffa henne där, hennes kärleksfångvaktare visade mig att bakom dassen fanns en tunnel, tunneln ledde till återvinningsstationen och sedan vidare bort till bortre ändan av högra flygeln, ja alltså vakttornen. Där var jordgolvet så gammalt att jag borde kunna gräva mig ut i friheten.
Sagt o gjort, jag tog en sup hembränt, fick lite rännskita och gick på dass. Ja jag kysste så klart miss sombrita farväl och på återseende! sajonara, arrivaderci, ciao ciao coconut, nu drar jag.
Ja, så satt jag där och grävde i jordgolvet med mina bara händer men så kom jag på att jag hade ju ett elfenben i kortbyxfickan, du vet mitt turelfenben! ja det var tur att jag hade den med mig för den var väldans lätt att gräva med ska du veta, Florentin le FLeur. Du som tjatat på mig att "inte bära omkring med den där".Hmmf. Tur att jag är så viljestark alltså att jag gör som jag vill. Snipp Snapp slut så var sagan inte slut.. efter att ha grävt mig till madagaskar så började jag känna mig lite klaustrofobisk i min lilla jordtunnel, det var då jag telepatiserade i väg min själ till dig, jag försökte få dig att fatta att du skulle gräva lite från ditt håll så kunde vi mötas halvvägs, men det fatta ju´nte du.
-Men kära Zeke, hur skulle jag förstå det? Vi har ju sagt att vi ska använda oss av vårt hemliga tecken...
-hemligt tecken? Det minns jag inte...
-jo, men Zeke, det hemliga tecknet innebär ju...
-SHHHH tyst det vet jag väl själv att jag vet vad det är! Men vi ska ju bara använda det i yttersta nödfall! Om du hade varit lite uppmärksam hade du märkt att:
1. jag lät innifrån ett rör- tydligt tecken på att jag var instängd i liten trång tunnel
2. min favorithatt var den första som ramlade ner från din hylla.
3. sen ramlade alla andra hattar ner...mycket tydligt eftersom jag inte når hattarna när de ligger på hyllan utan du måste först ta ner dom därifrån innan jag kan låna nån av dom.
4. jag lyckades till o med sätta mina favoritkalsonger på madam sokawe för att jag vet att du egentligen bara vill älska med mig och ingen annan och när ni älskar så är det mig du ser i din inre bild,
-Men, det såg jag aldrig!
-Nä, oturligt nog var hon hos Ghorm då och du låg och var avsvimmad av Ghorm the worms blodsugarsession, det var ju dumt. I alla fall så gjorde jag det och det var snillrikt av mig, mycket snillrikt.
Nog om det, end of story, I am here! Jag fick fixa det på egen hand. Nu lever vi livets glada dagar Florentin. Du och jag och de andra! Jag har förresten precis vunnit det ryska presidentvalet så jag tänkte att vi skulle åka dit och hova in lite kosing. Tjing tjing, klirr i kassan, braxxan,. Tack så mycket folket av Sovjet, här ska ätas Kaviar!
-Men ska du inte ringa grand canaria o släppa ut miss sombrita
-äsch, det gör jag sen, nu vill jag ha MANNAgrynsGröt!
the end
-dont you rekonajs mej? MIss boss. Dont you reconajs me?
O då såg jag ju att det var miss sombrita, du vet hon kocken på ett av hotellen, jag tror det var Hotel Amazing sunshine, det tredje i raden som vi byggde, du vet.. Ja som sagt, hon var kock där. Hon som gjorde sånna goa tapas så man dånade! oj oj oj vilka tapas den bruden skaka fram. mums.
Ja, var var jag.pom pom pom jo det var hon då miss sombrita.Så jag blev så gla o se na så jag bjöd upp na på dans vet du. tjo vad gick, visste du att hon kunde dansa Florentin?
-jo, vi dansade några gånger i köket när det begav sig. Ah, dessa minnen, ljuva minnen.
sa Florentin och drömde sig bort.
-Japp. nu ska jag fortsätta berätta. sa Zeke lilla damp och fortsatte prata. I dansens virvlar påminde hon mig om hur jag anmält henne till polisen efter att hon stulit allt vårt matsilver. Så hade hon åkt in här i finkan. Ja det kändes ju lite som att jag kanske borde be om ursäkt eller någe men hon förekom mig och sa att det var det bästa som hänt henne. Hon hade nämligen träffat en av fångvakterna på kåken och så fort hon blev fri skulle de gifta sig. Tyvärr hade hon ju fått livstid, dom är ju sånna på grand canaria, det är ju rena rama bangkock hilton där vet du, Dom dömer ju fångarna hur dom vill och hejsan hoppsan och nåra dör i finkan utan att ens ha fått veta varför dom är där. och dom bara så här "oj du fes så du måste dö" ja ja jädra canariefågelsvågerpolissystem. I vilket fall som helst så var det då jag kom på idén att jag skulle rymma och när jag var ute i frihet skulle jag ringa crand cranaria och säga att dom ska släppa henne o att jag, Zeke lilla damp, själv tog mitt eget matsilver! aha! bra ide´! jo visst serrö.
Tur för mig att jag träffa henne där, hennes kärleksfångvaktare visade mig att bakom dassen fanns en tunnel, tunneln ledde till återvinningsstationen och sedan vidare bort till bortre ändan av högra flygeln, ja alltså vakttornen. Där var jordgolvet så gammalt att jag borde kunna gräva mig ut i friheten.
Sagt o gjort, jag tog en sup hembränt, fick lite rännskita och gick på dass. Ja jag kysste så klart miss sombrita farväl och på återseende! sajonara, arrivaderci, ciao ciao coconut, nu drar jag.
Ja, så satt jag där och grävde i jordgolvet med mina bara händer men så kom jag på att jag hade ju ett elfenben i kortbyxfickan, du vet mitt turelfenben! ja det var tur att jag hade den med mig för den var väldans lätt att gräva med ska du veta, Florentin le FLeur. Du som tjatat på mig att "inte bära omkring med den där".Hmmf. Tur att jag är så viljestark alltså att jag gör som jag vill. Snipp Snapp slut så var sagan inte slut.. efter att ha grävt mig till madagaskar så började jag känna mig lite klaustrofobisk i min lilla jordtunnel, det var då jag telepatiserade i väg min själ till dig, jag försökte få dig att fatta att du skulle gräva lite från ditt håll så kunde vi mötas halvvägs, men det fatta ju´nte du.
-Men kära Zeke, hur skulle jag förstå det? Vi har ju sagt att vi ska använda oss av vårt hemliga tecken...
-hemligt tecken? Det minns jag inte...
-jo, men Zeke, det hemliga tecknet innebär ju...
-SHHHH tyst det vet jag väl själv att jag vet vad det är! Men vi ska ju bara använda det i yttersta nödfall! Om du hade varit lite uppmärksam hade du märkt att:
1. jag lät innifrån ett rör- tydligt tecken på att jag var instängd i liten trång tunnel
2. min favorithatt var den första som ramlade ner från din hylla.
3. sen ramlade alla andra hattar ner...mycket tydligt eftersom jag inte når hattarna när de ligger på hyllan utan du måste först ta ner dom därifrån innan jag kan låna nån av dom.
4. jag lyckades till o med sätta mina favoritkalsonger på madam sokawe för att jag vet att du egentligen bara vill älska med mig och ingen annan och när ni älskar så är det mig du ser i din inre bild,
-Men, det såg jag aldrig!
-Nä, oturligt nog var hon hos Ghorm då och du låg och var avsvimmad av Ghorm the worms blodsugarsession, det var ju dumt. I alla fall så gjorde jag det och det var snillrikt av mig, mycket snillrikt.
Nog om det, end of story, I am here! Jag fick fixa det på egen hand. Nu lever vi livets glada dagar Florentin. Du och jag och de andra! Jag har förresten precis vunnit det ryska presidentvalet så jag tänkte att vi skulle åka dit och hova in lite kosing. Tjing tjing, klirr i kassan, braxxan,. Tack så mycket folket av Sovjet, här ska ätas Kaviar!
-Men ska du inte ringa grand canaria o släppa ut miss sombrita
-äsch, det gör jag sen, nu vill jag ha MANNAgrynsGröt!
the end
måndag 20 februari 2012
Del 8. En vuxen födsel
tre vänner, tre hjärtslag.
dodonk
dodonk
dodonk
dodonk?
fyra hjärtslag?
tre vänner, 4 hjärtslag?
Det fjärde klappande hjärtat dundrade som från avstånd men samtidigt fyllde ljudet rummet, skapade vibrationer i vätskan som Madam, Ghorm och Florentin flöt omkring i.
Från ett av de trasiga rören började något som närmast kan beskrivas som ett svart hål växa fram. Ur hålet krystades det fram något som närmast kan beskrivas som en människa. En sista krystning och människan föll ur hålet.I en ologisk gravitationsomvändelse föll människan direkt ner på golvet, icke upptagen av vätskan. Vätskan föreföll sig nu med en enorm kraft sugas in i hålet och på en bråkdel av en sekund var rummet torrt. hålet försvann med ens och ordning var återställd. Som om inget hade hänt, förutom att kvar på golvet låg Florentin, Ghorm, Madam och den som närmaste kan beskrivas som en människa.
Florentin tittade på den oformliga kroppen. En kvinna fast i en manlig kropp, hårig men kal på samma gång med bermuda shorts,skinnväst och en av Florentins gamla hattar på sig...var det inte...det kan inte vara...det måste vara...
-Zeke!!!¨Utbrast Florentin
-Surprise!!
-Men, hur? Var? Va? Florentin som vanligtvis var väldigt vältalig hade nu helt tappat ordförrådet och stammade i förvirring.
-Jag har rymt! Kul va. När Madam och Ghorm räddat dig från att åka fast så åkte jag, som du vet in i ett av de värsta existerande fängelser. Onyttig mat serverades men ingen champange och inte ens en Hästenssäng fick jag! Kan du tänka dig vilket ryggskott jag fick! Ve.Jag ryser av blotta tanken. Efter 9 evinnerligt långa dagar i detta helvete bestämde jag mig för att dra! Ja, det gjorde jag! Så jag började gräva mig nedåt i jordgolvet med mina naglar. I fyra år har jag grävt mig en underjordisk tunnel mellan grand canarias fängelse och din lägenhet Florentin!
-Men Zeke, det är ju omöjligt?
-Ingenting är omöjligt för mig snutta-gubben. Sa Zeke med sin glada pilsnerfilms-stämma, medan hon tog bort mannagrynsgröten som just höll på att koka över.
Medan Madam Sokawe och Ghorm låg och sov, utmattade av de ovanligt onaturliga händelserna de just varit med om, så berättade Zeke sin historia för Florentin. I en vänskapligt erotisk omfamning vilade Florentin sitt huvud mot Zekes enorma barm och lät sig färdas med i Zekes självupplevda saga...
fredag 17 februari 2012
Del 7. spökutdrivning
Florentin klev upp ur sängen och gick för att sätta på kaffe och mannagrynsgröt. Som vanligt klängde sig Ghorm fast vid hennes ben och hängde kvar där medan Florentin utförde morgonsysslorna. Florentin hade enormt långa och bastanta ben som Ghorm brukade klättra upp och ned för, som morgongymnastik.
Florentin var just i färd med att duka frukostbordet när Ghorm frågade om hon hade mens.
-Nej? Florentin blev nervös, skulle Ghorm återigen börja suga musten ur henne?
-Varför luktar det då järn i rummet? Just som han sagt det hördes ett svagt krafsande från rören i taket.
-Där, där! Det spökar, jag sa ju att det spökar! skrek Florentin skräckslaget.
Ghorm sa ingenting utan klättrade helt sonika upp längs Florentins kropp och ställde sig på hennes huvud. Därifrån kunde han hoppa upp på köksskåpet och lägga örat mot röret. BOOM. Innifrån röret slog någonting ut mot Ghorm som av smällen ramlade ner. Madam Sokawe vaknade av ljudet och flög snabbt in i köket för att ta emot honom.
Likt dagen innan började hela rummet vibrera.
-Florentin, visste du om det här? Madam spände anklagande ögonen i Florentin.
-Ja..men jag tänkte att det kanske var Ghorm och så trodde jag du var rädd för spöken...
- Ha nä du, jag rädd? Dumheter. Och Ghorm...han kan förtrolla sig till nästan vad som helst, men sådan här skada kan han inte göra.
rabbelbabskeiap fajeioll. rabbelbabskeiap fajeioll. rabbelbabskeiap fajeioll. rabbelbabskeiap fajeioll. rabbelbabskeiap fajeioll. rabbelbabskeiap fajeioll. rabbelbabskeiap fajeioll. rabbelbabskeiap fajeioll.
rabbelbabskeiap fajeioll. rabbelbabskeiap fajeioll. rabbelbabskeiap fajeioll. rabbelbabskeiap fajeioll. rabbelbabskeiap fajeioll. rabbelbabskeiap fajeioll. rabbelbabskeiap fajeioll. rabbelbabskeiap fajeioll.
rabbelbabskeiap fajeioll. rabbelbabskeiap fajeioll. rabbelbabskeiap fajeioll. rabbelbabskeiap fajeioll. rabbelbabskeiap fajeioll. rabbelbabskeiap fajeioll. rabbelbabskeiap fajeioll. rabbelbabskeiap fajeioll.
Madam rabblade ramsan i timtal medan hon gick omkring i rummet, spottade på golvet och trollade fram servett efter servett som hon sen kastade på Ghorm. Ghorm i sin tur gick hela tiden bakom henne och plockade upp servetterna och sprang och kastade dom i papperskorgen. Florentin plockade upp dom och la dom i pappersåtervinningen. ¨bara för att vi driver ut spöken behöver vi väl inte helt strunta i miljön" tänkte hon men sa ingenting. Det var inte läge att bråka om det nu.
Spöket visade sig vara svårare att mästra än någon av dom kunnat ana. Fasansfulla skri´n fyllde rummet och ju mer Madam höjde rösten desto mer vibrerade rummet. Rören skakade nu så kraftigt att de började gå sönder, en efter en sprack de. Luft, vatten och fekalier sprutade ut över våra vänner och fyllde rummet. Krafsandet och skriet blev alltmer outhärdligt.
Madam föll ner på golvet av utmattning och Florentin och Ghorm stannade upp i servettplockandet.
I samma stund upphörde allt.
Tid och rum verkade slutat existera.
Likt foster i en enorm livmoder flöt de omkring i det vatten och avföringsfyllda rummet.
Det enda som hördes var ljudet av deras egna hjärtslag.
Florentin var just i färd med att duka frukostbordet när Ghorm frågade om hon hade mens.
-Nej? Florentin blev nervös, skulle Ghorm återigen börja suga musten ur henne?
-Varför luktar det då järn i rummet? Just som han sagt det hördes ett svagt krafsande från rören i taket.
-Där, där! Det spökar, jag sa ju att det spökar! skrek Florentin skräckslaget.
Ghorm sa ingenting utan klättrade helt sonika upp längs Florentins kropp och ställde sig på hennes huvud. Därifrån kunde han hoppa upp på köksskåpet och lägga örat mot röret. BOOM. Innifrån röret slog någonting ut mot Ghorm som av smällen ramlade ner. Madam Sokawe vaknade av ljudet och flög snabbt in i köket för att ta emot honom.
Likt dagen innan började hela rummet vibrera.
-Florentin, visste du om det här? Madam spände anklagande ögonen i Florentin.
-Ja..men jag tänkte att det kanske var Ghorm och så trodde jag du var rädd för spöken...
- Ha nä du, jag rädd? Dumheter. Och Ghorm...han kan förtrolla sig till nästan vad som helst, men sådan här skada kan han inte göra.
rabbelbabskeiap fajeioll. rabbelbabskeiap fajeioll. rabbelbabskeiap fajeioll. rabbelbabskeiap fajeioll. rabbelbabskeiap fajeioll. rabbelbabskeiap fajeioll. rabbelbabskeiap fajeioll. rabbelbabskeiap fajeioll.
rabbelbabskeiap fajeioll. rabbelbabskeiap fajeioll. rabbelbabskeiap fajeioll. rabbelbabskeiap fajeioll. rabbelbabskeiap fajeioll. rabbelbabskeiap fajeioll. rabbelbabskeiap fajeioll. rabbelbabskeiap fajeioll.
rabbelbabskeiap fajeioll. rabbelbabskeiap fajeioll. rabbelbabskeiap fajeioll. rabbelbabskeiap fajeioll. rabbelbabskeiap fajeioll. rabbelbabskeiap fajeioll. rabbelbabskeiap fajeioll. rabbelbabskeiap fajeioll.
Madam rabblade ramsan i timtal medan hon gick omkring i rummet, spottade på golvet och trollade fram servett efter servett som hon sen kastade på Ghorm. Ghorm i sin tur gick hela tiden bakom henne och plockade upp servetterna och sprang och kastade dom i papperskorgen. Florentin plockade upp dom och la dom i pappersåtervinningen. ¨bara för att vi driver ut spöken behöver vi väl inte helt strunta i miljön" tänkte hon men sa ingenting. Det var inte läge att bråka om det nu.
Spöket visade sig vara svårare att mästra än någon av dom kunnat ana. Fasansfulla skri´n fyllde rummet och ju mer Madam höjde rösten desto mer vibrerade rummet. Rören skakade nu så kraftigt att de började gå sönder, en efter en sprack de. Luft, vatten och fekalier sprutade ut över våra vänner och fyllde rummet. Krafsandet och skriet blev alltmer outhärdligt.
Madam föll ner på golvet av utmattning och Florentin och Ghorm stannade upp i servettplockandet.
I samma stund upphörde allt.
Tid och rum verkade slutat existera.
Likt foster i en enorm livmoder flöt de omkring i det vatten och avföringsfyllda rummet.
Det enda som hördes var ljudet av deras egna hjärtslag.
måndag 13 februari 2012
jag kom av mig
oj oj oj. Jag kom helt av mig i skrivandet. Jag har haft så mycket med mina tankar nämligen så jag har inte haft tid att samla ihop dom, alltså samla ihop tankarna och sortera ut dom tankarna som tillhör sagan och få ner dom. Ja, ni kanske vill ha en ursäkt, men det får ni inte, ni får endast en förklaring.
tack
tack
måndag 6 februari 2012
Del 6. Inget om spöken men mer av annat.
Florentin började efter en stund känna sig svag. Hon var nu mycket blek och mager. Ghorm hade sugit i sig nästan allt blod och han visste att han måste sluta, men hon smakade så gott, han var som i ett rus. Han kände sig stark. Starkare än någonsin förr.Ghorm hade sedan några månader tillbaka slutat gå på ABS-mötena. Gruppen för anonyma blodsugare. Florentin visste inget om detta men hon började nu ana att så var fallet.
-Ghorm, viskade hon. Ghorm, sluta snälla jag ber dig, sluta.... Hennes röst var mycket svag. Hon hade tappat grepp om tid och rum och hon kände hur hennes sista krafter sakta försvann.
- Ghorm....du kommer ta livet av mig...
Ghorm stannade upp i sugandet. Han kände sig lite illamående.
“det måste vara glassen” tänkte han och började hulka. Han sprang bort till städskåpet, tog fram skurhinken och började spy. Han kräktes ut flera liter blod. Efter en stund låg han utmattad på golvet brevid hinken. Kröp bort till badrummet, tog fram en tom spruta och fyllde den sedan med blodspyan. kröp sedan bort till Florentin som låg avsvimmad kvar där han lämnat henne. Han stoppade nålen i hennes armveck och sprutade in blodet, fyllde en ny spruta och sprutade in även den i Florentin. Hon stönade svagt medan färgen i hennes ansikte så smått började komma tillbaka. Då ringde telefonen. Utan att tänka efter svarade han.
-ja det är Ghorm.
-Ghorm? Är Florentin med dig? Det var Kalina
-eeee florentin? Vem är det och varför skulle hon vara med mig?
-För att du svarar I hennes telefon din dummer..Kalinas röst lät skärrad och lite sur.
-Nej Ghorm? Nej, du måste ringt fel, sa han snabbt och slängde på luren.
Sekunden senare knackade det på dörren. Ghorm tassade bort mot dörren i sina tofflor.
-Vem är det? Viskade han genom dörren men innerst inne visste han. Han kunde känna vreden som ett energifält genom järnet.
Porten flög upp och i mullret av åskar och blixtrar uppenbarade hon sig
-JAG ÄR Madam SOKAWE, ni har gått bakom min rygg! Skrek hon och Vreden lyste ur hennes ögon!
-Jag kan förklara..försökte Ghorm. Det är inte som du tror.
-Jag vet nog. Jag vet nog, vad ni två håller på med!!!Var är hon? Var är hon. Du har sugit hennes blod, jag kan se det på dig!
-Nej nej vi har bara älskat.
-Kära storebror, vem tar du mig för? Det förstår jag väl, ni har båda en glupsk aptit på sex och mat men hennes blod, det hade jag hoppats att du låtit bli. Vi behöver henne, vi älskar henne
-Förlåt mor. Förlåt, jag, jag kunde inte hålla mig.
Innan Ghorm hunnit blinka stod Madam Sokawe vid den ännu omtöcknade och något förvirrade Florentin. Sokawe böjde sig över Florentin och särade på hennes ännu bleka läppar.
-DRICK. sa hon och hällde i en hel flaska whiskey på bara några sekunder.
-Så där ja. Nu ska hon nog få tillbaka krafterna.
Mycket riktig , Florentins kropp bestod efter en livstid av wiskeydrickande mer av denna gudomliga dryck än både vatten och blod tillsammans och efter en stund var hon pigg och kry som en kalv på grönbete
När Florentin vaknade nästföljande dag, med en enorm huvudvärk, låg hon hemma i källarrummet med Ghorm på ena sidan och Kalina (som hon förövrigt vägrade bli kallad längre, hädanefter var hon bara Madam Sokawe eller möjligtvis bara Madam) på den andra.
Minnesbilderna från kvällen innan var suddiga för Florentin men så mycket kom hon ihåg att hon hade fått klart för sig att Ghorm och Madam inte alls var gifta, De var släkt i flera generationer tillbaka, bara de två. Madam Sokawe var egentligen mycket riktigt Madam Sokawe och var mästare i magi och häxkraft. De hade båda blivit förförda av Florentin några år tidigare och bestämt sig för att dela på härligheten. De hade träffats på Grand Canaria där Florentin tillsammans med Zeke på den tiden ägt ett hotellkonglomerat. Där Zeke styrt ön med, vad som närmast kunde beskrivas, en maffialiknade järnhand. När Zeke hade åkt in i finkan på livstid hade Ghorm och Madam sett till att smuggla Florentin därifrån i en enorm godisförpackning. Ghorm samlade nämligen på sådana och hade en alldeles lagom stor förpackning för Florentins kropp. De hade skickat iväg Florentin på ett skepp på väg mot Frihamnen. Detta mindes Florentin mycket svagt för då hon knappt kunnat andas i förpackningen var hennes minnen även från resan mycket luddiga. Dessutom hade hon blivit smittad av blodpest men det hade Ghorm rådit bot på och Florentin var nu helt frisk från den åkomman.
söndag 5 februari 2012
tre kvinnor i en säng
I dag är jag så himla trött. I går var jag lite full. Lilla damp och jag underhöll oss med öl och varandras sällskap i går, sedan blev det natt och Kalina kom hem och vi lekte. Sen läste vi erotiska noveller innan vi somnade och jag fick sova i mitten. Jag sov sådär bra. Idag är jag trött, när jag är trött har jag en tendens att bli ledsen. I dag skulle vi varit kreativa men det gick inte. Nu har vi ätit god mat som lilla damp lagade. Det var gott. Jag har diskat. De andra spelar mobila spel i sängen. Jag ska lägga mig och slumra lite där en stund och jag hoppas att jag vaknar av massage och gulliga röster som säger "nu ska vi titta på film och äta godis som vi varit och köpt". Jag håller tummarna.
Den spännande fortsättningen på bloggsagan kommer väldigt snart. I nästa avsnitt kommer det hända grejer vill jag lova.
Den spännande fortsättningen på bloggsagan kommer väldigt snart. I nästa avsnitt kommer det hända grejer vill jag lova.
lördag 4 februari 2012
Del 5. Blod, sammet och mannagrynsgröt
En stund senare låg Florentin på det nakna stengolvet, insvept i ett par röda sammetsgardiner. Gardinerna hade rivits ner i den intesiva akten.
Ghorm låg brevid henne och åt en glass.
-vill du ha?
-nej tack
-varför det?
-jag är inte sugen
Ghorm förstod inte vad hon menade. Hur kan någon inte vara sugen på glass? Hans favoritsmak på glass var päron, kola och viol. Var för sig eller i kombination, det spelade ingen roll. Han gjorde alltid egen glass hemma i slottet. Han hade en get nämligen, ett stor mjölktung getkviga, den mjölkade han varje dag och gjorde sedan glass på alltihop.
Han blundade och kysste Florentins kind med glass-fuktiga läppar. När han öppnade ögonen igen såg han att de röda sammetsgardinerna hade färgats mörkröda bakom Florentins huvud. Som blod färgar blod.
-Vafalls? utbrast han Det är blod, blod överallt! Ghorms ögon skiftade färg, från blå till gröna.
Hans näsborrar vidgades, hans kroppshår blev rakt och hans läppar började pluta. Han sög i sig blodet som fastnat på Florentins huvud och han letade sig nedåt; halsen, axlarna, magen..han stannade upp, synade Florentins kropp och dök sedan, som i en attack, ner mot hennes fötter. Där kröp han ihop som ett litet djur och sög glupskt i sig blodet som sipprade ut från såren hon fått kvällen innan.
Florentin som inte var så förtjust i att duscha tyckte det var praktiskt att få fötterna rengjorda efter den långa resan hit och lät honom därför hållas.
Samtidigt i källarrummet på östermalm...
Kalina stod i köket. Hon hade en lustig känsla i magen av att allt inte stod rätt till. Hade egentligen ingen matlust men hade bestämt sig för att koka mannagrynsgröt till middag. Hon sträckte sig efter en skål på översta hyllan men lyckades inte nå den. Hon sträckte sig på tå men var ändå flera centimeter i från att ens snudda den.
Hon gick för att hämta en stol att stå på. Men just som hon vänt ryggen åt kökshyllan började röret i taket bukta ut för att slutligen putta till skålen så den föll i marken. Kalina ryckte till av smällen. Skålen rullade på golvet och röret hade börjat röra sig som en orm som just svalt ett rådjur.
Hattarna i sovrummet föll ner allihop. Glaset i väggtavlorna sprack av vibrationen och rummet fylldes av ett högfrekvent metalliskt ljud.
Ghorm låg brevid henne och åt en glass.
-vill du ha?
-nej tack
-varför det?
-jag är inte sugen
Ghorm förstod inte vad hon menade. Hur kan någon inte vara sugen på glass? Hans favoritsmak på glass var päron, kola och viol. Var för sig eller i kombination, det spelade ingen roll. Han gjorde alltid egen glass hemma i slottet. Han hade en get nämligen, ett stor mjölktung getkviga, den mjölkade han varje dag och gjorde sedan glass på alltihop.
Han blundade och kysste Florentins kind med glass-fuktiga läppar. När han öppnade ögonen igen såg han att de röda sammetsgardinerna hade färgats mörkröda bakom Florentins huvud. Som blod färgar blod.
-Vafalls? utbrast han Det är blod, blod överallt! Ghorms ögon skiftade färg, från blå till gröna.
Hans näsborrar vidgades, hans kroppshår blev rakt och hans läppar började pluta. Han sög i sig blodet som fastnat på Florentins huvud och han letade sig nedåt; halsen, axlarna, magen..han stannade upp, synade Florentins kropp och dök sedan, som i en attack, ner mot hennes fötter. Där kröp han ihop som ett litet djur och sög glupskt i sig blodet som sipprade ut från såren hon fått kvällen innan.
Florentin som inte var så förtjust i att duscha tyckte det var praktiskt att få fötterna rengjorda efter den långa resan hit och lät honom därför hållas.
Samtidigt i källarrummet på östermalm...
Kalina stod i köket. Hon hade en lustig känsla i magen av att allt inte stod rätt till. Hade egentligen ingen matlust men hade bestämt sig för att koka mannagrynsgröt till middag. Hon sträckte sig efter en skål på översta hyllan men lyckades inte nå den. Hon sträckte sig på tå men var ändå flera centimeter i från att ens snudda den.
Hon gick för att hämta en stol att stå på. Men just som hon vänt ryggen åt kökshyllan började röret i taket bukta ut för att slutligen putta till skålen så den föll i marken. Kalina ryckte till av smällen. Skålen rullade på golvet och röret hade börjat röra sig som en orm som just svalt ett rådjur.
Hattarna i sovrummet föll ner allihop. Glaset i väggtavlorna sprack av vibrationen och rummet fylldes av ett högfrekvent metalliskt ljud.
fredag 3 februari 2012
Del 4. Florentin går på spökjakt
När Kalina vaknade den morgonen låg inte längre Florentin bredvid henne. Istället låg en lapp på hennes nattduksbord.
Älskling, jag var tvungen att hastigt åka till Göteborg och jobba. Jag vet inte när jag kommer tillbaka men jag kommer tillbaka.
ps. jag har gjort i ordning kaffe, det är bara att trycka på mocca master-knappen. Ost finns oxå.
från din f
När Kalina försökte ringa Florentin fick hon inte något svar. Signalerna ekade tomma i luren, och lät det inte som det gör när man ringer ett utländskt nummer?
Jo, för Florentin hade ljugit ännu en gång för sin kära magiker. Hon hade inte alls åkt till Göteborg. När hon klev av långfärdsbussen stod hon nämligen på Ukrainsk mark. Hon hade åkt till Kryvvj Rih, staden där Ghorm bodde. Florentin hade inte kunnat släppa tanken på att det kanske var Ghorm som spökade trots att han inte var död...eller var han det?
Florentin tog en droska och begav sig genast till Ghorms hus. Här fanns ingen tid att förlora.
"det måste vara Ghorm, jag vet ju att han älskar hattar" tänkte Florentin.
Det hade börjat blåsa upp till storm och hästen som drog droskan de farofyllda milen var slutkörd efter bara några timmar. Ghorm bodde högst upp på ett berg och en lång slingrig upptrampad väg längst skogen ledde upp till hans slott. Ett slott hans familj ägt i generationer. Vid foten av berget stannade kusken och bad Florentin att gå ur.
-Ви можете ходити останнього біта. Кінь стомився і наляканий.
skrek kusken för att överrösta stormen .
Florentin visste att det inte var någon ide´att tjata. "När en kusk säger nej så är det nej" tänkte hon.
-Ніхто ніколи не вийде живим! Ви дурні, щоб думати, ви будете це робити!
var det sista Florentin hörde av kusken innan denne snabbt skyndade iväg. Och plötsligt verkade det som att hästen inte var så trött ändå.
"Ingen har någonsin kommit levande därifrån!! Du är dum som tror att du kommer göra det! " översatte Florentin kuskens ord , "Ha ha ukrainska kuskar är visst rädda av sig oxå"
Hon var inte den som hade fegat ur förr och inte tänkte hon göra det nu heller. Under sina år som solovårare och kringströvande skurk hade hon och Zeke lilla damp minsann varit med om värre saker än att gå upp för ett berg.
Ensam i natten traskade Florentin den mödosamma milen upp för berget, vargarna ylade och åskan dundrade.
"Vilken tur att det blixtrar, då ser jag ju vart jag går" tänkte Florentin som alltid varit väldigt positiv till sinnet.
Väl framme vid slottet stannade Florentin upp och la sitt långa regnvåta hår till rätta. Den vita nattsärken hon gått och lagt sig i natten innan hade hon fortfarande på sig och den satt som klistrad mot hennes välskapta figur.
Hon slog med dörr-knackaren mot järndörren. Nu kände hon hur kallt det var oxå.
Långsamma släpande steg hördes innanför dörren och snart hörde hon hur dörrvredet låstes upp. Den gamla porten gnisslade när den öppnades.
-Florentin? Är det du? sa en liten hårig man med skorrande stämma.
-Ja, Ghorm, det är jag, din Florentin. sa hon med den där djupa, sensuella rösten som bara kommer fram vid mustiga tillfällen. Du lever och jag är här nu. Ta mig!
Och så gjorde Ghorm det. För det visste han, att när Florentin gav en befallning då kunde han bara lyda.
to be continued
Nä men va? Vem är denne Ghorm som Kalina är gift med? Varför bor han i ett slott på ett berg och verkar det inte som att vår lilla casanoverska har en affär även med honom.
Älskling, jag var tvungen att hastigt åka till Göteborg och jobba. Jag vet inte när jag kommer tillbaka men jag kommer tillbaka.
ps. jag har gjort i ordning kaffe, det är bara att trycka på mocca master-knappen. Ost finns oxå.
från din f
När Kalina försökte ringa Florentin fick hon inte något svar. Signalerna ekade tomma i luren, och lät det inte som det gör när man ringer ett utländskt nummer?
Jo, för Florentin hade ljugit ännu en gång för sin kära magiker. Hon hade inte alls åkt till Göteborg. När hon klev av långfärdsbussen stod hon nämligen på Ukrainsk mark. Hon hade åkt till Kryvvj Rih, staden där Ghorm bodde. Florentin hade inte kunnat släppa tanken på att det kanske var Ghorm som spökade trots att han inte var död...eller var han det?
Florentin tog en droska och begav sig genast till Ghorms hus. Här fanns ingen tid att förlora.
"det måste vara Ghorm, jag vet ju att han älskar hattar" tänkte Florentin.
Det hade börjat blåsa upp till storm och hästen som drog droskan de farofyllda milen var slutkörd efter bara några timmar. Ghorm bodde högst upp på ett berg och en lång slingrig upptrampad väg längst skogen ledde upp till hans slott. Ett slott hans familj ägt i generationer. Vid foten av berget stannade kusken och bad Florentin att gå ur.
-Ви можете ходити останнього біта. Кінь стомився і наляканий.
skrek kusken för att överrösta stormen .
Florentin visste att det inte var någon ide´att tjata. "När en kusk säger nej så är det nej" tänkte hon.
-Ніхто ніколи не вийде живим! Ви дурні, щоб думати, ви будете це робити!
var det sista Florentin hörde av kusken innan denne snabbt skyndade iväg. Och plötsligt verkade det som att hästen inte var så trött ändå.
"Ingen har någonsin kommit levande därifrån!! Du är dum som tror att du kommer göra det! " översatte Florentin kuskens ord , "Ha ha ukrainska kuskar är visst rädda av sig oxå"
Hon var inte den som hade fegat ur förr och inte tänkte hon göra det nu heller. Under sina år som solovårare och kringströvande skurk hade hon och Zeke lilla damp minsann varit med om värre saker än att gå upp för ett berg.
Ensam i natten traskade Florentin den mödosamma milen upp för berget, vargarna ylade och åskan dundrade.
"Vilken tur att det blixtrar, då ser jag ju vart jag går" tänkte Florentin som alltid varit väldigt positiv till sinnet.
Väl framme vid slottet stannade Florentin upp och la sitt långa regnvåta hår till rätta. Den vita nattsärken hon gått och lagt sig i natten innan hade hon fortfarande på sig och den satt som klistrad mot hennes välskapta figur.
Hon slog med dörr-knackaren mot järndörren. Nu kände hon hur kallt det var oxå.
Långsamma släpande steg hördes innanför dörren och snart hörde hon hur dörrvredet låstes upp. Den gamla porten gnisslade när den öppnades.
-Florentin? Är det du? sa en liten hårig man med skorrande stämma.
-Ja, Ghorm, det är jag, din Florentin. sa hon med den där djupa, sensuella rösten som bara kommer fram vid mustiga tillfällen. Du lever och jag är här nu. Ta mig!
Och så gjorde Ghorm det. För det visste han, att när Florentin gav en befallning då kunde han bara lyda.
to be continued
Nä men va? Vem är denne Ghorm som Kalina är gift med? Varför bor han i ett slott på ett berg och verkar det inte som att vår lilla casanoverska har en affär även med honom.
torsdag 2 februari 2012
del 3 i den spännnande hattsagan
resume´: en hatt ramlade ner och sen ramlade alla ner på golvet. Florentin står skräckslagen med blodiga fötter och ser på förödelsen...
Nu fortsätter det:
Florentin vaknade upp ur sin chock och försökte tänka ut en logisk förklaring.
"det måste vara råttor, det måste vara råttor", det finns inga spöken"
Htc Wildfire-telefonen ringde. Florentin svarade.Det var Kalina.
-surprise! jag är hemma om bara 4 minuter.
Attans, Kalina var oerhört rädd för spöken och råttor. Hon fick inte, under några omständigheter, få veta vad som hänt för då visste Florentin att då var den här intensiva erotiska kärlekssaga över.
Snabbt började Florentin plocka upp alla hattar på rören igen. För att nå stod hon i sängen och stolar och just som hon var färdig vred Kalina nyckeln i låset och klev in.
-Hallå älskling! Nu är jag hemma.
-Hej gumman, vad kul att du kom tidigare..
-Men Florentin!!! Vad är det som har hänt?
-Ingenting. Ingenting? Vaddå det har inte hänt något.
-Men du är ju likblek och du håller på att förblöda!
Florentin såg ner mot golvet och såg på de trasiga blodslamsorna till fötter.
-oj..asch..jag tappade whiskeyglaset...jag märkte det visst inte.
Resten av kvällen fick de båda undersköna varelserna tvaga florentins fötter, bädda sängen och göra rent över det blodiga golvet. Florentin lyckades ljuga sig ur den minst sagt suspekta situationen. Allt för att inte skrämma iväg Kalina för alltid.
Senare på kvällen när Florentin och Kalina låg nakna i sidenlakanen och Florentin kysste sin älskarinna ömt över hela kroppen kändes det som något var fel.
-Älskade,vad är det. Frågade Florentin med sin djupa sensuella röst som hon bara hade vid sådana här mustiga tillfällen.
-asch, det är ingenting, det är bara Ghorm som spökar i bakhuvet.
-VA?? Florentin reste sig förskräckt upp. Är han död? Spökar han?
-Nej men alltså jag kan inte sluta tänka på att det vi gör är fel.
-Hur kan något som känns så rätt vara så fel?
-Men tänk om han får veta..
-SSsssh. viskade Florentin och smekte Kalinas blonda hårsvall. Inte ska du bekymra ditt vackra lilla huvud med sådana tankar. Han kommer aldrig få veta någonting. Han tror ju att du turnerar i Sverige som magikern "Madame Sokawe"..och min vän...eeee...zeke aka lilla damp..min vän som sitter på kåken, du vet, Hon har snart gjort färdigt din fejkade hemsida med turne´plan och foton och allt. Ghorm kommer aldrig misstänka någonting ...och gör han det Florentins röst var plötsligt inte lika sammetslen längre utan hård och bestämd. Och gör han det så kommer jag ta hand om det lilla problemet.
Men Kalina lyssnade inte längre hon hade nästan somnat och mumlade bara tyst, knappt hörbart
-jag är madame sokawe, jag kan faktiskt trolla, jag kan trolla...Innan hon till slut somnade in.
Florentin låg vaken länge den natten och stirrade upp i taket mot hattarna. Kan det vara Ghorm som spökade även om han inte var död? och varför hade han inte hört av Zeke lilla damp på så länge....
Nu fortsätter det:
Florentin vaknade upp ur sin chock och försökte tänka ut en logisk förklaring.
"det måste vara råttor, det måste vara råttor", det finns inga spöken"
Htc Wildfire-telefonen ringde. Florentin svarade.Det var Kalina.
-surprise! jag är hemma om bara 4 minuter.
Attans, Kalina var oerhört rädd för spöken och råttor. Hon fick inte, under några omständigheter, få veta vad som hänt för då visste Florentin att då var den här intensiva erotiska kärlekssaga över.
Snabbt började Florentin plocka upp alla hattar på rören igen. För att nå stod hon i sängen och stolar och just som hon var färdig vred Kalina nyckeln i låset och klev in.
-Hallå älskling! Nu är jag hemma.
-Hej gumman, vad kul att du kom tidigare..
-Men Florentin!!! Vad är det som har hänt?
-Ingenting. Ingenting? Vaddå det har inte hänt något.
-Men du är ju likblek och du håller på att förblöda!
Florentin såg ner mot golvet och såg på de trasiga blodslamsorna till fötter.
-oj..asch..jag tappade whiskeyglaset...jag märkte det visst inte.
Resten av kvällen fick de båda undersköna varelserna tvaga florentins fötter, bädda sängen och göra rent över det blodiga golvet. Florentin lyckades ljuga sig ur den minst sagt suspekta situationen. Allt för att inte skrämma iväg Kalina för alltid.
Senare på kvällen när Florentin och Kalina låg nakna i sidenlakanen och Florentin kysste sin älskarinna ömt över hela kroppen kändes det som något var fel.
-Älskade,vad är det. Frågade Florentin med sin djupa sensuella röst som hon bara hade vid sådana här mustiga tillfällen.
-asch, det är ingenting, det är bara Ghorm som spökar i bakhuvet.
-VA?? Florentin reste sig förskräckt upp. Är han död? Spökar han?
-Nej men alltså jag kan inte sluta tänka på att det vi gör är fel.
-Hur kan något som känns så rätt vara så fel?
-Men tänk om han får veta..
-SSsssh. viskade Florentin och smekte Kalinas blonda hårsvall. Inte ska du bekymra ditt vackra lilla huvud med sådana tankar. Han kommer aldrig få veta någonting. Han tror ju att du turnerar i Sverige som magikern "Madame Sokawe"..och min vän...eeee...zeke aka lilla damp..min vän som sitter på kåken, du vet, Hon har snart gjort färdigt din fejkade hemsida med turne´plan och foton och allt. Ghorm kommer aldrig misstänka någonting ...och gör han det Florentins röst var plötsligt inte lika sammetslen längre utan hård och bestämd. Och gör han det så kommer jag ta hand om det lilla problemet.
Men Kalina lyssnade inte längre hon hade nästan somnat och mumlade bara tyst, knappt hörbart
-jag är madame sokawe, jag kan faktiskt trolla, jag kan trolla...Innan hon till slut somnade in.
Florentin låg vaken länge den natten och stirrade upp i taket mot hattarna. Kan det vara Ghorm som spökade även om han inte var död? och varför hade han inte hört av Zeke lilla damp på så länge....
pausunderhållning
mitt i denna spännande dokumentära saga kommer här lite pausunderhållning. För att få er att slappna av och kanske tänka till lite extra. Här kommer alltså lite visdoms ord:
tema: krig och fred
vi skyller våra misstag på vår mentalitet, det är vår mentalitet
anfall är bästa försvar men vi kan inte försvara oss
vi ville inte sluta skjuta förrän kriget var över
ju längre kriget varar desså närmre fred kommer vi
det var kriget som startade det först
nä tusan, som vanligt dör hon
mmm ja det tål att tänkas på
tema: krig och fred
vi skyller våra misstag på vår mentalitet, det är vår mentalitet
anfall är bästa försvar men vi kan inte försvara oss
vi ville inte sluta skjuta förrän kriget var över
ju längre kriget varar desså närmre fred kommer vi
det var kriget som startade det först
nä tusan, som vanligt dör hon
mmm ja det tål att tänkas på
Del 2. Vem är Florentin egentligen?
Den spännnande spökhistorien fortsätter...
Hon höll sig lugn. Intalade sig själv att det inte var något att jaga upp sig för. Hon åt sin frukost, klädde sig och gick till jobbet.
När hon kom hem, några timmar senare hade hon lyckats glömma bort vad som hänt under natten. Hon klev in i lägenheten och tände lampan.
Så hörde hon något som lät. Som om någon krafsade med naglar mot trä, eller metall eller något annat hårt material.
-Kalina? ropade hon.
Hon bodde tillsammans med sin älskarinna nämligen. De hade ett öppet förhållande och Florentin Dartanjang, som vi kan kalla vår hjältinna, trodde att Kalina hade åkt till sitt hemland Ukraina där hon periodvis levde med sin make Ghorm Ritpv. Ghorm visste naturligtvis inte om Florentin Dartanjangs existens och vilket förhållande hon hade med Kalina och väl var väl det. Ghorm var känd för sitt lynniga humör.
Nog om detta. Florentin ropade Kalinas namn ännu en gång utan svar. Hon tog av sig ytterrocken och klev in i lägenheten. Allt var som det skullle. Ingen Kalina syntes till.
"jag är hungrig" tänkte Florentin och hällde upp ett glas Ardbeg Ten, en mycket rökig whiskey som Florentin älskat sedan barnsben.
Med glaset i handen gick hon in till sovrummet för att hämta en halv avocado hon lämnat kvar vid sitt sängbord dagen innan.
-Inget passar så bra som en halv avocado och en mustig A.T innan middag. Sa hon för sig själv. Just som hon uttalat de orden tappade hon glaset i golvet. Det gick sönder med ett KRASCH och vassa glasbitar och stark alkoholhaltig dryck letade sig in i Florentins nakna fötter. Hon blödde ymnigt men kände ingenting. Hon stod som förstenad och stirrade framför sig.
Alla 42 hattar låg nu på golvet. Inte en endaste hatt låg på rör-hatthyllan.
Och någonstans ifrån hördes ett krafsande, som naglar mot metall.
GULP, vad spännnade. Fortsättning följer...
Hon höll sig lugn. Intalade sig själv att det inte var något att jaga upp sig för. Hon åt sin frukost, klädde sig och gick till jobbet.
När hon kom hem, några timmar senare hade hon lyckats glömma bort vad som hänt under natten. Hon klev in i lägenheten och tände lampan.
Så hörde hon något som lät. Som om någon krafsade med naglar mot trä, eller metall eller något annat hårt material.
-Kalina? ropade hon.
Hon bodde tillsammans med sin älskarinna nämligen. De hade ett öppet förhållande och Florentin Dartanjang, som vi kan kalla vår hjältinna, trodde att Kalina hade åkt till sitt hemland Ukraina där hon periodvis levde med sin make Ghorm Ritpv. Ghorm visste naturligtvis inte om Florentin Dartanjangs existens och vilket förhållande hon hade med Kalina och väl var väl det. Ghorm var känd för sitt lynniga humör.
Nog om detta. Florentin ropade Kalinas namn ännu en gång utan svar. Hon tog av sig ytterrocken och klev in i lägenheten. Allt var som det skullle. Ingen Kalina syntes till.
"jag är hungrig" tänkte Florentin och hällde upp ett glas Ardbeg Ten, en mycket rökig whiskey som Florentin älskat sedan barnsben.
Med glaset i handen gick hon in till sovrummet för att hämta en halv avocado hon lämnat kvar vid sitt sängbord dagen innan.
-Inget passar så bra som en halv avocado och en mustig A.T innan middag. Sa hon för sig själv. Just som hon uttalat de orden tappade hon glaset i golvet. Det gick sönder med ett KRASCH och vassa glasbitar och stark alkoholhaltig dryck letade sig in i Florentins nakna fötter. Hon blödde ymnigt men kände ingenting. Hon stod som förstenad och stirrade framför sig.
Alla 42 hattar låg nu på golvet. Inte en endaste hatt låg på rör-hatthyllan.
Och någonstans ifrån hördes ett krafsande, som naglar mot metall.
GULP, vad spännnade. Fortsättning följer...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)